På grund av dåliga lärare och rektorer på min skola så har jag valt att skriva lite. I tre års tid har jag åkt till Gran Canaria i Februari. MEN, jag har blivit nekad ledighet på grund av min STUDIESITUATION. Det är ju på mitt ansvar, jag är 18 år, snart 19 och jag vet vad det innebär om jag åker. Jag behöver åka, men nej. Det blir alltså inget med det. Så nu tänker jag vara lite positiv och ge mig själv lite flashbacks av dem åren jag varit där!

Recap: Första året vi åkte dit var inte så välplanerat. Det var mer bara: vi drar! Mamma hade haft hjärnblödning några år innan och vi kunde inte resa innan läkarna ansåg att det var okey. Men iallfall så skulle vi till Gran Canaria och det var riktigt nice. Lagom varmt, sjukt trevliga människor och det var aldrig tråkigt och ändå åkte jag ensam med mamma. Vi lärde känna människor någlunda väl men att åka hem var ändå relativt skönt.. Man kan inte leva i en fantasivärld hur länge som helst.

Andra året skulle vi iväg på resa igen och Gran Canaria kändes bara rätt på något sätt! När vi kom dit så kände alla igen oss och den här gången var vi där två veckor i stället för en. Vi lärde känna varann ännu bättre och blev vänner for real. Att åka hem var jobbigt, inte så att jag grät eller så men det kändes jobbigt som fan!

Tredje året: Det fanns ingen utväg. Vi måste tillbaka så jag och morsan drog med min bosna Zana! Guldklimpen utan gränser! Haha! Vad som än händer så är Zanas motto: Vad faan gör det om hundra år? (Det är så jävla rätt, man lever bara en gång) Jag har aldrig haft så roligt i hela mitt liv som jag hade under dom här två veckorna. Alltså The garage, Scandic, Spy bar, Chic. Våra minnen, är knas! Att åka hem den här gången var svårare än något hej då jag någonsin varit med om. Jag grät floder och mina vänner försökte trösta mig, vilket var omöjligt tills dom började hälla i mig sprit. Jag hade iallfall roligt hela kvällen och natten tills vi skulle åka! Minnesvärda resor!